Kort svar: nej, själva nyhetsbrevet omfattas i normalfallet inte. Tillgänglighetslagen räknar upp vilka tjänster den gäller för, och e-post finns inte i den uppräkningen. Däremot omfattas ofta webbplatsen som utskicket länkar till, och driver du en liten verksamhet är du dessutom uttryckligen undantagen. Nedan står vad lagtexten faktiskt säger, paragraf för paragraf, och varför du ändå bör göra utskicken läsbara för alla. Texten är en allmän vägledning och inte juridisk rådgivning.
Lagen det handlar om
Frågan gäller lagen (2023:254) om vissa produkters och tjänsters tillgänglighet, som genomför EU:s tillgänglighetsdirektiv (EU) 2019/882 och ofta kallas European Accessibility Act. Enligt punkt 1 i ikraftträdandebestämmelserna i den officiella lagtexten trädde den i kraft den 28 juni 2025. Den gäller alltså redan.
Det avgörande är att lagen inte träffar allt ett företag gör digitalt. Den arbetar med en lista, och listan är kort.
Gäller tillgänglighetslagen e-post?
Enligt 4 § tillgänglighetslagen omfattas sex slags tjänster när de är avsedda för konsumenter: elektroniska kommunikationstjänster, tjänster som ger åtkomst till audiovisuella medietjänster, vissa inslag i passagerartransporttjänster med buss, fartyg, luftfartyg eller tåg, banktjänster för konsumenter, tillhandahållande av e-böcker samt e-handelstjänster.
Varken e-post, nyhetsbrev eller marknadsföringsutskick står där. Uppräkningen är sluten, och regeringen eller en myndighet får meddela föreskrifter som preciserar eller avgränsar den, inte utvidga den till nya tjänsteslag.
Men räknas inte nyhetsbrevet som en e-handelstjänst?
Det är den rimliga följdfrågan, och svaret ligger i definitionen. Enligt 2 § är e-handelstjänster ”tjänster som tillhandahålls på distans, genom webbplatser och tjänster för mobila enheter, på elektronisk väg och på individuell begäran av en konsument i syfte att ingå ett konsumentavtal”.
Två led i den meningen begränsar räckvidden. Kanalen anges som webbplatser och tjänster för mobila enheter, och ett mejl är varken det ena eller det andra. Dessutom ska tjänsten syfta till att ingå ett konsumentavtal, medan ett nyhetsbrev i regel informerar och länkar vidare.
Samma sak gäller listans första punkt, som lätt missförstås. Begreppet elektronisk kommunikationstjänst hämtas från 1 kap. 7 § lagen (2022:482) om elektronisk kommunikation, och den definitionen undantar uttryckligen ”tjänster i form av tillhandahållande av innehåll som överförs med hjälp av elektroniska kommunikationsnät”. Punkten träffar alltså den som tillhandahåller själva e-posttjänsten, inte dig som skickar innehåll genom den.
Landningssidan är en annan sak
Här ligger den praktiska poängen, och den missas ofta. Ett nyhetsbrev finns sällan för sin egen skull, det leder någonstans. Landar klicket i en webbutik som riktar sig till konsumenter är den sidan en e-handelstjänst, och då gäller kraven fullt ut för produktsidor, formulär och kassaflöde.
Ett otillgängligt nyhetsbrev bryter alltså sannolikt inte mot lagen. Ett otillgängligt kassaflöde som nyhetsbrevet skickar trafik till kan mycket väl göra det. När du bygger en mall för nyhetsbrevet är det därför hela kedjan som är värd en genomgång, inte bara mejlet.
Mikroföretag är undantagna
För den som driver litet spelar en bestämmelse särskilt stor roll. 10 § är kortfattad: ”Tjänster som tillhandahålls av mikroföretag behöver inte uppfylla tillgänglighetskraven.”
Mikroföretag definieras i 2 § som företag med färre än tio anställda och som har en årsomsättning eller en årlig balansomslutning som inte överstiger 2 miljoner euro. Ligger verksamheten under de gränserna gäller tillgänglighetskraven inte dina tjänster, webbutiken inkluderad. För många av de småföretag, föreningar och enskilda skapare som skickar nyhetsbrev är det undantaget svaret på hela frågan.
Det är samtidigt en gräns som går att växa förbi utan att märka det. Den dagen den tionde medarbetaren börjar ser förutsättningarna annorlunda ut.
Blanda inte ihop de två tillgänglighetslagarna
Den vanligaste felkällan i den här frågan är att läsa råd som gäller en helt annan lag. Vid sidan av tillgänglighetslagen finns lagen (2018:1937) om tillgänglighet till digital offentlig service, som enligt sin första paragraf gäller digital service som tillhandahålls av en offentlig aktör.
Med offentlig aktör avses enligt 4 § statliga och kommunala myndigheter, beslutande församlingar i kommuner och regioner, offentligt styrda organ samt vissa privata aktörer som bedriver offentligt finansierad verksamhet inom skolväsendet, hälso- och sjukvården eller socialtjänsten. Tillsynen utövas av Myndigheten för digital förvaltning (DIGG) enligt 6 § förordningen (2018:1938), och myndigheten samlar sin vägledning på digg.se.
Driver du ett vanligt privat företag omfattas du inte av den lagen. Är du kommun, region eller en offentligt finansierad skola är det tvärtom den, och inte tillgänglighetslagen, som styr era digitala tjänster. Att uppgifter om DIGG, tillgänglighetsredogörelser och tillsyn dyker upp i sökresultaten betyder alltså inte att de gäller dig.
Tillsyn och sanktioner för de tjänster som omfattas
För de tjänster som faktiskt ligger inom tillgänglighetslagen är det inte DIGG som utövar tillsyn. Enligt 28 § förordningen (2023:676) om vissa produkters och tjänsters tillgänglighet utövar Post- och telestyrelsen (PTS) tillsyn över elektroniska kommunikationstjänster, banktjänster och e-handelstjänster. Konsumentverket, Transportstyrelsen, Mediemyndigheten och Myndigheten för tillgängliga medier ansvarar för var sin del av listan.
Sanktionsavgiften ska enligt 39 § bestämmas ”till lägst 10 000 kronor och högst 10 000 000 kronor”, med hänsyn till allvaret och omfattningen av åsidosättandet. Spannet är brett, och maxbeloppet är avsett för de allvarligaste fallen. Det säger ingenting om vad en enskild brist skulle kosta.
Lagen ger dessutom viss respit. Enligt punkterna 3 och 4 i ikraftträdandebestämmelserna får en tjänsteleverantör fortsätta använda produkter som lagligen användes före ikraftträdandet, och fullfölja avtal som ingicks dessförinnan, längst till och med den 27 juni 2030.
Gör det ändå, av skäl som inte handlar om paragrafer
Att något inte är påbjudet är ett svagt argument för att låta bli. Ett nyhetsbrev som inte går att läsa är ett nyhetsbrev som inte fungerar, och den bristen syns inte i öppningsstatistiken. Den som får ett mejl där hela erbjudandet ligger inbakat i en bild, och vars e-postklient blockerar bilder som standard, ser en tom ruta och raderar den.
W3C:s riktlinjer WCAG 2.2 är skrivna för webbsidor, men W3C har publicerat en vägledning för hur de tillämpas utanför webben, WCAG2ICT. Den räknar uttryckligen upp e-post som exempel på dokument som riktlinjerna kan tillämpas på. Kriterierna nedan är alltså inte påhittade för sammanhanget, de är W3C:s egna.
- Ge varje bild ett textalternativ som fyller samma funktion (kriterium 1.1.1, nivå A). Är bilden rent dekorativ ska alt-texten vara tom, inte beskrivande.
- Lägg aldrig hela budskapet i en bild. Rubrik, erbjudande och länk ska finnas som riktig text i mejlet.
- Låt inte färgen ensam bära informationen (1.4.1, nivå A). Röd text som enda markering av att något är brådskande försvinner för den som inte uppfattar färgskillnaden.
- Håll kontrasten mellan text och bakgrund på minst 4,5:1 för brödtext, och 3:1 för stor text från 18 punkter eller 14 punkter fet stil (1.4.3, nivå AA).
- Bygg strukturen semantiskt, med riktiga rubrikelement och listor i stället för fet text i olika storlekar (1.3.1, nivå A). Det är strukturen en skärmläsare navigerar i.
- Skriv länktext som säger vart den leder (2.4.4, nivå A). ”Läs mer” och ”klicka här” säger ingenting för den som hoppar mellan länkarna i ett mejl.
- Se till att texten går att förstora till 200 procent utan att innehåll faller bort (1.4.4, nivå AA).
Ett räkneexempel på kontrasten
Kontrastkravet är det som oftast faller, och det är sällan av slarv. Ljusgrå brödtext ser stilren ut och sitter som standardvärde i många mallar. Vi räknade igenom ett vanligt fall enligt formeln i WCAG 2.2: texten i färgen #999999 mot vit bakgrund ger en kontrast på 2,85:1, alltså klart under gränsen 4,5:1. Först vid ungefär #767676 passerar den, med 4,54:1.
Skillnaden mellan de två gråtonerna är knappt märkbar för den som ser bra. För den som har nedsatt syn, eller läser i solljus på en telefon, är den avgörande. Samma resonemang gäller ämnesraden, som är det första en skärmläsare läser upp och därför bör bära innehållet på egen hand.
Den praktiska skillnaden mot en webbsida
Ett nyhetsbrev är inte en webbsida, och den viktigaste skillnaden är teknisk. Stödet för modern HTML och CSS varierar kraftigt mellan e-postklienter, vilket är skälet till att layouttabeller fortfarande används i mejl långt efter att de försvunnit från webben. W3C avråder generellt från tabeller för layout och rekommenderar CSS för det visuella, vilket framgår av deras vägledning om tabeller. I e-post är det ett råd som ofta inte går att följa fullt ut.
Konsekvensen är att du inte kan förutsätta att något fungerar för att det fungerar i webbläsaren. Testa utskicket i flera klienter, och läs det en gång med bilderna avstängda. Det tar några minuter och fångar de flesta felen. Mer om hur helheten hänger ihop finns i guiden om e-postmarknadsföring.
Så landar frågan
Juridiskt är svaret smalare än rubrikerna antyder. Nyhetsbrevet som sådant ligger utanför tillgänglighetslagens uppräkning, och är du mikroföretag ligger även dina tjänster utanför. Den verkliga riskytan är inte mejlet utan sidan det leder till, och den som driver offentligt finansierad verksamhet har att göra med en annan lag och en annan tillsynsmyndighet.
Praktiskt är svaret bredare. Listan ovan tar en eftermiddag att arbeta igenom en gång, och därefter ligger den i mallen. Vill du ha ett auktoritativt besked om just din verksamhet är det PTS som svarar på frågor om tillgänglighetslagen, och för juridisk bedömning av ett enskilt fall behövs juridisk rådgivning.